Logotyp

sista veckan i november


dsc_5375_vardagsrum1
dsc_5398rosor1

Måndag, sent i november. Jag blev hemma med ryggskott. Vaknade flera gånger i natt av att ryggen gjorde så ont. Idag på morgonen kunde jag inte resa mig upp. Ligger i sängen och tittar på serier, planerar julbaket och virkar. Blanca har flyttat sig från soffan och kommit in hit för att göra mig sällskap <3

Tänk att det är första advent på söndag! Jag ser verkligen fram emot att ta fram adventsljusstaken och hänga upp proletärstjärnorna. Jag väntar nog dock till på lördag med att plocka ner jullådan från vinden. Tycker fortfarande att det känns aningen tidigt. Har ni plockat fram pyntet ännu?

Önskar er en fin vecka <3
.
.

en ledig tisdag

.

dsc_5268_gimp
dsc_5281_gimp2
Idag är jag ledig! Så himla tacksamt att få gå hemma en vardag och skrota. Jag började dagen med ett besök hos min nya sjukgymnast (anledning till sjukgymnastik finner ni här). Jag har fått börja med en för mig helt ny övning, och jag känner mig mycket hoppfull!

När jag kom hem så var det dags för en andra frukost. Jag äter i regel frukost väldigt tidigt och då är jag superhungrig igen vid 9-10-tiden. Jag rostade mackor (skrev först att jag rostade kaffe?! ambitiöst, särskilt då jag inte dricker kaffe, haha!) och gjorde te i min nya tekanna. Jag hittade den i farmor och farfars hus då vi rensade lådor och skåp. Min farfar gick bort tidigare i år och nu i dagarna såldes huset, en era som går i graven. Jag kommer aldrig att glömma doften som mötte en när man gick in källaringången och uppför trappen, när man ropade hej och man hörde farmors röst uppe i köket. Hur farfar vispade potatismos med elvispen för att få det extra fluffigt och när han berättade om hur han och farmor träffades. Min farmor som kokade kroppkakor nere i grovköket inför varje marknad och blindingar till mig, utan kött i. Jag saknar mina farföräldrar!

Hur som helst så blev jag glad över tekannan. Jag hade önskat mig en i glas sedan min kompis Niklas serverat mig te i den här från Granit. Tycker att den var så himla fin!

Nu ska jag och Blanca fortsätta den här dagen med en promenad över de snötäckta ängderna. Hoppas att även ni får en härlig tisdag! ♡
.

Konsten att höra hjärtslag

.
dsc_5158_kopiapic2
dsc_5201_kopia

Jag har läst väldigt många fina böcker det här året. En av dem var ”Konsten att höra hjärtslag” av Jan-Philipp Sendker. Jag tyckte så mycket om den att jag bestämde mig för att ge den i present till min kompis Lovisa. När hon öppnade paketet sa hon ”Men Beccisen! Det är jag som har tipsat dig om den här boken”. Haha, minnet alltså. Gott men kort!

Men så till handlingen:
Julias pappa, som är en framgångsrik advokat i New York försvinner spårlöst dagen efter hennes juristexamen. Ledtrådarna slutar i Bankgkok, men där tar det tvärstopp. Julia och hennes familj förlikar sig med att han är borta. Fyra år senare hittar hon ett 40 år gammalt kärleksbrev som hennes far skrivit. Brevet är adresserat till en burmesisk kvinna som varken hon eller hennes mamma någonsin hört talas om.
Julia är fast besluten om att lösa mysteriet och försöka få en inblick i sin fars bakgrund som ingen verkar veta något om. Hon bestämmer sig för att resa till byn i Burma där kvinnan bott. I byn bland bergen möter hon en helt ny värld, en värld där saker och pengar inte har samma betydelse som i New York.
På det lokala tehuset möter hon en man (som får mig att tänka på Gandhi) som har en historia att berätta. Han säger att han kan ge henne svaren hon söker, bara hon är beredd att lyssna.

En bok om kärlek som övervinner allt. Romantiskt, sorgligt och väldigt målande. Författaren sparar en överraskning till slutet som gör att man gärna läser uppföljaren ”Hjärtats innersta röst” för att få veta mer.

Jag ger ”Konsten att höra hjärtslag” 4 toasters av 5.
.
.

 

julmustpremiär

.
dsc_4947_kopia
dsc_4967_korsbarstomater

Två bilder från mina föräldrars köksbord. Den övre på säsongens första glas julmust som traditionsenligt intogs tillsammans med min syster.
Vi har varje år en tävling där försten att upptäcka musten i butik vinner . I år vann jag, trodde jag. Men Felicia hade bildbevis från två dagar tidigare som hon GLÖMT att skicka. Jaja. Hur som så inväntar vi första glaset tills vi kan skåla tillsammans, och idag var det äntligen dags. Mycket härlig tradition!

Den nedre bilden är ett fåtal tomater av flera fulla lådor som Felicia tagit med från Stockholm. De blev över efter veckans inspelning av Sveriges mästerkock som hon jobbar med. Sådan himla lyx! I synnerhet när vi precis rivit ut våra tomatplantor ur växthuset.

och hörrni, hej förresten! Jag saknade att hänga här!
.
.

ljuset i januari

.
DSC_4320_kopia DSC_4306_kopia DSC_4293_kopia

Ibland saknar jag min blogg och allt fint den givit mig. Men de senaste åren har det känts så viktigt för mig att leva i nuet, inte genom en kameralins. Jag har nästan aldrig med mig kameran längre. Samtidigt är bloggen den bästa dagbok man kan ha, och det är så roligt att gå tillbaka och titta i arkivet. Hur tänker ni andra som bloggar? Hur mycket tid lägger ni på att fota, redigera och skriva till era bloggar?

Idag börjar jag inte jobba förrän på eftermiddagen. Tid för långfrukost framför brasan. Risgrynsgröt och smörgås med vegetarisk kaviar.
Ljuset har varit magiskt sedan snön kom tillbaka, tänk vad mycket piggare man kan bli av ljus.

Önskar er alla en glad fredag <3
.
.

Web Analytics