saknig.

Jag är så himla dålig på att vara ensam nu för tiden. Allra svårast är det såklart att somna. Jag har huvudet på hans kudde och en av hans tröjor hårt tryckt mot nosen för att lura mig själv att han är närmre än vad han är. Men det hjälper inte, jag blir bara ännu mer saknig. Det konstiga är att jag aldrig tycks vänja mig, det blir liksom bara värre för varje gång han är borta. Hur i jösse namn ska det då sluta?