När tårarna trillar dag som natt blir Olof orolig och följer en tätt och vakar över allt man gör. När jag diskar sitter han på spisfläkten, när jag vilar ligger han på min mage. Fina lilla katt.
När man behöver annat att tänka på kommer fina vänner och plingar på dörren. Jako, Jocke och Embla. Tänk jag kallar henne fortfarande för Embla-bebis trots att hon är så stor att hon både går och pratar och till och med ska få ett litet syskon till sommaren. Lilla Embla som klappar en på kinden och ser saker i tavlor som de vuxna inte ser.
Gjorde paj av sommarens infrysta rabarber och jordgubbar. Med hopp om vår och ljusare tider!
Sen så fick vi så fina tulpaner som passade så bra på det nya bordet. Drömbordet som visade sig vara gjort av Carl Malmsten. Tänk vilka bra fynd man kan göra fastän man inte ens vet om det! 200:- för ett Calle M, jag säger då det!
Annars tänker jag mest på Patrick och lyssnar på en av hans finaste tolkningar. Lyssna ni också om ni vill.Här.Vi går tillbaka i tiden igen, då allt var grönt och fint.
Tack för era ord!