Logotyp

Elliot


Igår fyllde min Elliot år. Hans sjätte födelsedag, som jag inte fick den äran att fira med honom. För mina katter är inte med mig. Trots att de var mina från början, allihop. Jag saknar dem något enormt och gråter efter dem nästan varje dag. och när den där nallebjörnen på sju kilo, som varit med mig sedan dagen han föddes, inte grymtar nöjt vid min sida på sin födelsedag så känns det bara förjävligt, rakt upp och ner skitsorgligt. Men jag är inte den som slutar att hoppas.
Snart kanske de är med mig igen.

Translation: As some of you noticed my cats don’t live with me anymore. Yesterday was Elliots sixth birthday and I miss him a lot.


Publicerat i Om tassar & nosar. | 26 kommentarer

26 kommentarer till “Elliot”

  1. Bengt Alsterlind skriver:

    Fiifan, sär ja ba.

  2. Henrietta skriver:

    Åh, vad fin han är. Jag skulle inte kunna föreställa mig hur det skulle vara om någon helt plötsligt tog mina två katter ifrån mig. Hoppas, hoppas du får tillbaka dem.

  3. Benjamin skriver:

    Åh, hoppas du får dem åter snart! Vad fint du har det!

  4. sofia skriver:

    fyfan. kan knappt tänka mig hur det känns. hade dött om jag inte haft astrid med mig vid min förra separation.

  5. Maggie skriver:

    Det låter fruktansvärt! Inte okej! Hoppas att ditt ex inser det också, hur jobbigt han än tycker att det är. Jag och min sambo har varit tillsammans i åtta år, bott tillsammans i fem av dem. Mina katter är 9,5, så de var ju mina först också. Jag såg dem i princip födas. Visst skulle det göra ont i min sambo också, om vi gjorde slut, men jag skulle inte rucka på mig alls… de skulle följa med mig!

  6. The Wallflower skriver:

    Men så himla urettferdig! Håper du får dem tilbake!!

  7. idalil skriver:

    finafina! ser ut som min lilla lila som inte heller finns kvar hos oss :( bättre & trognare sällskap är svårt att hitta. styrkekramar

  8. malin skriver:

    kram, rebecca, kram! jag kan inte föreställa mig hur det känns ens. hoppas det ordnar sig!

  9. Johanna skriver:

    men, fi, vi gör en ta-tillbaka-katterna-kupp!

  10. HemkäraHanna skriver:

    Men sp gräsligt! Hoppas du får tillbaka dem snarast! De trivs nog ypperligt i ditt torp.

  11. Clara skriver:

    Jag sörjer verkligen, verkligen med dig! Hoppas du får tillbaka dina kattgos snart.

  12. Malin skriver:

    Min första tanke är HÄMTA DEM! Men jag har ju ingen aning om vad som hänt eller nåt. Hoppas innerligt att de är hos dig snart!

  13. Feyzullah Yilmaz skriver:

    hoppas det ordnar sig!

  14. Caroline skriver:

    Åååh, jag lider med dig! Min senaste bloggpost handlade också om saknad efter min lilla kisse! Hoppas du får träffa dina fina snart!

  15. Varför är de inte längre med dig?

  16. Vega skriver:

    I hope the cats will be with you soon. Sorry for Richard, but you are my favorite.

  17. Stackars.
    Efter sex år utan tjock svart katt (som är i katthimmelen endast sex år gammal) gråter jag också efter honom ofta.
    Har du kollat på skjutsgruppen på FB om någon kör sträckan mellan dig och pälsklingen och är djurvan och kan ta med honom? Håller tummarna!

  18. Eller vänta. Jag blandar nog ihop dig med någon annan som fick lämna sina katter till sin pappa för att kissen trots djurbiljett inte fick åka med på bussen. Flåt.

  19. hanna skriver:

    åh fina rebecca, jag lider med dig! ingen kan väl ha missat att det inte finns någon mer kattvän än du. hoppas allt löser sig snart!

  20. Malin skriver:

    Fiifään! Hoppas hoppas hoppas de snart är tillbaka hos dig! ♥

  21. Malin skriver:

    Usch så jobbigt! Jag vet inte hur jag skulle överleva utan mina katter…..Kram!

  22. agneta skriver:

    Åhhhhhhh Din blogg är ljuvlig, och jag bugar för Din hälsning hos mig. Tar mig friheten att lägga till Dig bland mina favvobloggar!

    Agneta

  23. Maria Carlsson (LP08 du vet;)) skriver:

    Men usch… du måste ju få tillbaka dem…! det borde han ju förstå om det är dina katter.. :( finns om du vill prata!
    Kramar till dig Rebecca!!

  24. Johanna skriver:

    Varför är han inte med dig längre? :( Kram!

  25. elli skriver:

    På något sätt känns det skönt att upptäcka att man inte är själv.
    Att man inte är den enda som gråter varje natt för att man inte får vara med sina katter.
    En av mina (föredetta mina. :() heter också Elliott och är heltvit och har olika färger på ögonen och jag kan inte tänka på henne utan att få ont i magen och tårar i ögonen av saknad.
    Jag vågar inte ens hälsa på deras nya hem eftersom jag kommer dö om jag inte får ta med mig dom hem till mig. Och det får man inte.

Lämna ett svar till Maria Carlsson (LP08 du vet;))

Web Analytics