Logotyp

en ledig tisdag

.

dsc_5268_gimp
dsc_5281_gimp2
Idag är jag ledig! Så himla tacksamt att få gå hemma en vardag och skrota. Jag började dagen med ett besök hos min nya sjukgymnast (anledning till sjukgymnastik finner ni här). Jag har fått börja med en för mig helt ny övning, och jag känner mig mycket hoppfull!

När jag kom hem så var det dags för en andra frukost. Jag äter i regel frukost väldigt tidigt och då är jag superhungrig igen vid 9-10-tiden. Jag rostade mackor (skrev först att jag rostade kaffe?! ambitiöst, särskilt då jag inte dricker kaffe, haha!) och gjorde te i min nya tekanna. Jag hittade den i farmor och farfars hus då vi rensade lådor och skåp. Min farfar gick bort tidigare i år och nu i dagarna såldes huset, en era som går i graven. Jag kommer aldrig att glömma doften som mötte en när man gick in källaringången och uppför trappen, när man ropade hej och man hörde farmors röst uppe i köket. Hur farfar vispade potatismos med elvispen för att få det extra fluffigt och när han berättade om hur han och farmor träffades. Min farmor som kokade kroppkakor nere i grovköket inför varje marknad och blindingar till mig, utan kött i. Jag saknar mina farföräldrar!

Hur som helst så blev jag glad över tekannan. Jag hade önskat mig en i glas sedan min kompis Niklas serverat mig te i den här från Granit. Tycker att den var så himla fin!

Nu ska jag och Blanca fortsätta den här dagen med en promenad över de snötäckta ängderna. Hoppas att även ni får en härlig tisdag! ♡
.


Publicerat i Frukostklubben. | 4 kommentarer

4 kommentarer till “en ledig tisdag”

  1. Jennie skriver:

    Åh, jag är så himla glad att du har börjat skriva igen, även om jag aldrig har kommenterat innan så är din blogg en av mina favoriter! Hoppas den nya sjukgymnasten har hjälpande övningar för dig. Ps. Himla fin tekopp + tekanna!

  2. Frida skriver:

    Det är så himla fint att läsa dina ord igen! Hoppas du får en fin dag!

  3. Ellen skriver:

    Kannan är verkligen fin. Både i sig själv och med historien om farmor och farfar bakom. Jag tycker att de prylarna som har gått i arv är de allra finaste ägodelarna sen, även om det bara är en liten pryl liksom. Det blir fint på något sätt, att bevara blodsbandet trots att en inte kan ses.

  4. Vicky skriver:

    fina rebecca!! så fint så fint att se dig här igen! <3

Lämna ett svar till Jennie

Web Analytics