.
Nu är vitsipporna nästan helt överblommade, det är en av de saker här i världen som gör mig mest vemodig, överblomning. Det och när svalorna flyger söderöver på hösten. Jag försöker fokusera på det som är mer beständigt, men det är så svårt. Jag är tacksam över påskliljorna som har stått starka sedan februari, än kan jag plocka in väldoftande buketter och det mina vänner, det känns nästan magiskt.
I skålen har jag jordgubbssmoothie med mysli och jordnötssmör, precis som varje morgon. Det kan man ändå kalla beständigt.
.
.
fint ändå, men sådant som består. jag kan också få lite panik över att saker och ting ibland går så snabbt, blommorna hinner knappt blomma ut innan det är nästa säsong och något annat tar över. antar att det då är skönt att ha sådant som alltid är lika!