.
Den här veckan har varit lite ledsam. Min äldsta tupp Norman blev sjuk och dog. Jag har ingen aning om vad som drabbade honom och vårdade efter bästa förmåga. Men det gick inte, och han somnade in av sig själv. Nu ligger han begravd under fläderbusken och både jag och hans flickor saknar honom enormt. Jag tröstar mig med att han nu är med sin käraste fru Asta igen.
Idag var det dags att storstäda hönshuset. Jag lockade ut mina små vänner med wienerbröd och kardemummabullar som blivit över på jobbet, ett mycket populärt inslag hos de befjädrade. Jag mockade, dammsög rent, sanerade mot kvalster och diskade matbehållarna. Sedan öppnade jag en bal kutterspån och bäddade rent. Ljuvligaste doften! Det är alltid så att jag får lust att sova där själv. Efter storstädningen gick jag in och gjorde te i väntan på mat.
Erik stod nämligen i köket och gjorde potatis och -purjolökssoppa. Gott!
Efter maten gick jag ut i trädgården igen. Den bjuder fortfarande på så mycket blomster och grönsaker.
Om ni följer mig på instagram så vet ni säkert att det föddes några småpipar här hemma i augusti. Såhär stora har de blivit nu! De ser ut som de kycklingar man ritade när man var liten, med jättestora fötter och spretande klor <3
De är bara två stycken och jag har inte några namn på dem ännu. Namngivningen får vänta tills jag vet om de är tuppar eller hönor.
Amos fick flytta in till de andra nu när Norman inte finns längre. Jag har länge sökt efter ett nytt hem till Amos då han och Norman ville ha ihjäl varandra. Det gjorde ont i själen att annonsera efter ett nytt hem åt honom för han är verkligen min älskling. Som väl var ville ingen ha honom. Nu är det han som får ta på sig rollen som försvarare av flocken.
På andra sidan gården satt Olof. Han är väldigt förtjust i att sitta på bilen och blicka ut över jaktmarkerna.
På kvällspromenaden kunde man plocka sig en bukett rödklöver.
När det började skymma lyste krassen upp på alla håll i trädgården. Ett fint avslut på en sorglig vecka.
.
.