Arkiv

.

I tisdags i förra veckan blev vi fem personer till på vår gård! På exakt den 21:a dagen kläcktes ett gäng ljuvliga dunbollar under sin mamma Hedvig. Jag hade varit uppe i hönsgården åtskilliga gånger på den beräknade födelsedagen. Lyssnat och tjuvkikat. Inget ännu, trodde jag. Gick in och googlade: ”hur många dagar efter beräknat datum kan kycklingarna kläckas” var orolig att det inte skulle bli några barn. Jag gick upp till hönsgården igen och hörde Hedvig pocka, och så ett pip! Jag lyfte försiktigt på henne, och där! 1, 2, 3, 4… 5! Lyckan var gjord!

Nu i tisdags, när de var en vecka gamla bestämde de sig för att trilla ut ur hönshuset.  Det var så fint att få se dem alla i dagsljuset. Kolla in benen! Jag dör av gullighet!

och orolig för dem behöver jag då inte vara, för förutom sin mamma har de nämligen tre tanter och pappa Assar som skyddar och lär dem hur härligt det är att sandbada och vilka växter som är godast. Jag är så himla glad över min trevliga hönsflock. Jag har aldrig träffat så rara höns innan.
Här om dagen när en av de små blev lite rädd kröp den under Assar, och han bara accepterade det. Inte alls som man läser i böckerna om tuppar som hugger ihjäl de små. Puh!

Ni förstår att jag är en väldigt lycklig hönsuppföderska va?
.
.