Arkiv

Förr i tin, det vill säga senast i somras kunde jag för allt i världen inte kunna tänka mig att gå utanför lägenheten utan mina kråkvingar. Eyelinern var ett lika stort måste som tandborstningen och koppen med te på morgonen. Men så i slutet av sommaren hände det något. Jag brydde mig inte lika mycket längre. Sparade några minuter på morgonen och tänkte inte så mycket alls på det dära eyelinerlösa ögat.

Nu känner jag mig alldeles tokigt uppsnofsad när jag sminkar mig med mer än mascara och eventuellt lite läppstift. Kanske har det med min käraste att göra.
Att han propsar på att jag är allra vackrast naturell, som han säger.

Kanske är det så. Eller kanske har jag bara mognat i mig själv. Inga utseendefix är ju egentligen måsten, man väljer själv och det är ju alldeles fantastiskt skönt. Har, eller har ni haft några sminktvång?

.
.
Ps. Jag är faktiskt fortfarande extremt bra på att måla kråkvingar (eget beröm och självförtroende är väl ok) och ni är så många som önskat er tips, och det är på gång må ni tro! Vänta bara!

.
Translation: I don’t use eyeliner anymore. I like my make up more natural these days.
.