jag har väntat på ett regn

Ibland känns allt så hopplöst. När helgens sömn inte räcker till för att orka hela nästkommande vecka. När man helst bara vill stanna hemma men man biter ihop och pallrar sig till jobbet ändå. När dem man tycker om inte finns tillräckligt nära. När allt bara går på rutin och nästa lediga dag är det enda man ser fram emot. Det är då dem man älskar finns där för en som mest och lyfter upp en till ytan gång på gång. Precis så var det igår. Precis innan jag skulle gå till jobbet kom brevbäraren med ett handskrivet brev till mig. Ett helt fantstiskt brev som fick mig att orka precis hela dagen. Det var underbaraMariesom hade hade samlat allt av det bästa i ett jättelångt brev med snirklig skrivstil och massor med tankekraft och inspiration. När jag sedan kom hem på sena kvällen efter en lång arbetsdag låg det ytterligare ett kuvert innanför dörren. Ett illande oranget och alldeles buckligt. Handstilen skvallrade om att det var finaste Anna-karin som var avsändaren. I kuvertet låg allt som man behöver för att göra en kväll totalt lyckad. Choklad, te och en ansiktmask. Då var det nära att lyckotårarna trillade ner för kinderna och jag kan inte sluta tänka på vilka underbart fina vänner jag har. Jag är så otroligt lyckligt lottad mitt i hopplösheten!