Idag hände en sådan märklig och lite otäck sak. När jag stod i butiken och tittade ut genom fönstret så tyckte jag att jag såg dig Patte. Jag tänkte springa ut och rycka tag i dig, när jag kom på att du ju inte finns mer. Du är död. Det var inte du.
Det var en så konstig känsla. Vi kommer aldrig att ses igen. Du kommer aldrig att gå förbi utanför butiken.
Inte trodde jag att jag skulle gråta så många tårar över dig i mitt liv. Tänk att dagarna innan du försvann hörde du av dig och sa att du var så glad att mitt liv ordnat upp sig. Att du var glad över mitt nya yrkesval, att konditor verkade vara ett yrke med livskvalitet. Du var alltid så lurig. Tänk att du sa att du mådde så bra och dagarna senare valde du att försvinna.
Ville bara säga att jag tänker på dig, och hoppas att du har det bra där du är nu. Mina käraste hälsningar, Rebecca