Såhär såg mina frukostar i Stockholm ut för det mesta. Frukostklubben Årsta edition.
Vi åkte för att hälsa på Anna-Kakan. Där fick Richard träffa vårt gudbarn för första gången. Det var kärlek vid första ögonkastet!
Det blir liksom så med den där lilla. Man vill bara pussa den trubbiga lilla nosen sönder och samman!
Efter några fina dagar i Stockholm var det sedan dags för oss att åka hem. Hejdå Årsta och den fina lägenheten. Hejdå alla fina bästisar och syskon!
Vilken härlig tapet! Jag ska nog försöka fynda någon gammal tapet någonstans. Däremot tror jag utbudet kan vara lite sämre där jag bor, vi får se om jag lyckas.
Ja, den är så himla fin! De har originaltapeter i hallen också, jag är så avundsjuk! Hoppas du hittar några fina! Kram
Men gudars! Första gången jag snubblar över din blogg, och så hittar jag inte bara en Kalmarit utan även en SLÄKTING?! Richard är min pappas kusin, vilket lustigt sammanträffande!