Logotyp

vad jag inte önskar mig

.
Det är så svårt det här med konsumtion. Särskilt kring jul, människor som sedan barnsben fått inpräntat i skallen att man m.å.s.t.e köpa julklappar.
Jag hör det på jobbet, på stan och på hela internet. Överkonsumtion. Det gör mig galen, jag blir sinnessjuk, skäms över att vara människa.

Här hemma pratar vi ofta om vad vi kan göra för att konsumera mindre för att kunna jobba mindre. Bli mer självförsörjande. Återgå till en cirkel som inte är ond. Vi är två vuxna och ett gäng djur. Vi behöver mat till oss, mat till djuren, kläder och tak över huvudet. Det är vårt basala behov.

Jag har varit en samlare av rang. En galen loppisletare. När vi flyttade till vårt torp hade jag så mycket prylar över från lägenheten att de fyllde ett helt uthus. Det har tagit tid att göra sig av med allt. En del för att jag blivit för sentimental, annat av andra anledningar. Nu börjar uthuset att sina och det känns så skönt. Erik har liksom väckt mig. Jag behöver inte allt det där porslinet eller 100 klänningar. Herre jösses.
Även om allt är handlat på loppis så är det ju fortfarande en helt sjuk konsumtion. och det är fortfarande svårt. När jag väl hamnar på en loppis så är det svårt att låta bli när man hittar den där 50-talsklänningen eller tjusiga fat. Därför åker jag mer sällan på loppis. Varför har jag gjort konsumtion till ett av mina största intressen? Jag kan inte skylla på att det är handlat i andra hand.

Jag har rensat och rensat bland mina klänningar. Jag minns när jag räknade och det var långt över hundra stycken. Vad skulle jag med alla dem till? Jag har fortfarande fler än vad jag hinner att använda, men jag har i alla fall kommit till insikt.

Sedan menar inte jag att man behöver gå tillbaka till stenåldern, ibland är man i behov av saker och har man möjlighet tycker jag absolut att man ska inhandla, och då gärna i andra hand. Saker av god kvalitet som man kan använda, förhoppningsvis livet ut.

Jag älskar att få hantverk och saker man kan slöjda av, och då menar jag inte hemgjorda snökulor med plastfigurer i eller annat plastigt, det har jag ingen användning av. Men gärna hemstickade sockor, som jag kan stoppa när de går sönder eller en handdrejad favoritmugg att dricka te i för all framtid.

Missförstå mig rätt, jag suktar ofta över fina saker, men det är nyttigt att tänka efter en extra gång innan man gör slag i saken och faktiskt inhandlar den.
.
.
.
Om man ändå känner att man vill ge bort något trevligt såhär till jul har jag några förslag:

Ett medlemskap i Naturskyddsföreningen 

Som medlem får man

  • Medlemstidningen Sveriges Natur 5-6 ggr/år.
  • Möjlighet att delta i olika aktiviteter där man bor.
  • Rabatt på seminarier och andra evenemang som de arrangerar.
  • Möjlighet att hyra deras stugor.

En storstädning
Ge bort ett presentkort på en miljövänlig storstädning hos föräldrar, mor/farföräldrar, moster, syskon eller en kompis. Extremt uppskattat!

Saker man kan äta och dricka
Ekologiska lyxprodukter som te, kaffe och choklad. Jag dricker väldigt mycket te och blir så himla glad om jag får ett paket av min favoritsort i present.
Sådant som går åt och är lätt att få tag på som ekologiskt och rättvisemärkt är väl ändå den perfekta presenten.
.
.

 


Publicerat i Om loppis och fynd med taggarna , . | 33 kommentarer

33 kommentarer till “vad jag inte önskar mig”

  1. sofia skriver:

    så himla bra rebecca, verkligen. tänker på det här och våndas ofta. gamla mönster är svåra att få ur, men insikt är ett första steg. heja!

  2. Ida skriver:

    Ja det är väldigt sant! Vi har gjort en jätterensning här under hösten och sålt och skänkt en massa grejer.

  3. elise skriver:

    håller HELT med! så himla inlägg <3

  4. Ebba Molin skriver:

    Jättebra inlägg, är verkligen också allergisk mot överkonsumtion… det ger mig mag-ont!

    • rebecca skriver:

      Tack Ebba! Vi får hjälpas åt att sprida ordet. och framförallt, konsumera så lite vi bara kan själva. Kram

  5. Ine skriver:

    Veldig bra innlegg, Rebecca! Dette har jeg tenkt masse på i det siste, enda mer enn før. Tenker mye på hvilke verdier jeg vil lære min lille sønn – og vet at overforbruk i alle fall ikke er noe jeg vil lære ham. Helst skulle jeg ønske at vi kuttet kraftig ned på julegavene, men jeg synes det er vanskelig å ta opp med familie og venner. Skal prøve å tenke ut en smart løsning for fremtidige julefeiringer.

    • rebecca skriver:

      Tack Ine! <3 Jag håller med dig, det är jättesvårt att ta upp det med familj och vänner, och det bästa är nog att trappa ner successivt. Ta ett steg i taget. Förklara hur man tänker. Många i min närhet har bestämt att bara de som föräldrar får köpa julklappar till sina barn för att de inte ska få en massa onödigt som de ändå inte behöver. Puss till dig, fina vän.

  6. Maria skriver:

    Så bra och viktigt inlägg! Känner igen mig i det du skriver, och funderar i samma banor som du. Denna våg av vintage-, retro- och loppisshopping manar till precis lika mycket konsumtion. Det känns lite som att det handlar mer om jakten på det stora fyndet, och de specifika vintage- statusprylarna än att faktiskt handla något man behöver -och vill ha.
    Varje gång jag åker upp till mina morföräldrar i södra Lappland slås jag av att man faktiskt KAN leva på ett annat sätt. De äter till stor del mat de endera jagat, fiskat eller odlat, stoppar sina yllestrumpor, och går något sönder så lagas det tills det inte går att laga mer och först då köper man nytt. Snällare både mot plånboken, naturen och sig själv, och något som fler borde ta efter. ☺

    • rebecca skriver:

      Fler borde ha morföräldrar som dina att inspireras av. Vi får påminna varandra om att man kan leva på ett annat sätt. Sprida ordet! Tack för dina ord. Kram

  7. Madelene skriver:

    Åh, älskar det här inlägget. Bra skrivet.
    Jag tycker om fina saker, men det jag värderar högst och som är tusen gånger mer intressant är allt som inte är saker. Känslor, tankar, åsikter, människor. Har läst många sk. vintagebloggar länge men börjar känna mig lika less på dem som på Blondinbella-aktiga bloggar. Allt handlar om konsumtion och produktion, och alla ser typ likadana ut. Jag vet inte. Det är bara så himla tråkigt och ointressant. Skulle vilja hitta fler kloka, eftertänksamma och sensibla bloggare som tycker till om saker, och gör åtminstone lite annat än att fotografera kakor/senaste ‘fyndet’.

    • rebecca skriver:

      Tack rara! och åh vad jag håller med dig. Jag är också så oerhört trött på en del av dessa vintagebloggar. Det står mig upp i halsen. Kanske är det dags för en ny era. Kram till dig!

  8. malin skriver:

    Bra skrivet. Det är så sorgligt med konsumtionshetsen! I min lilla familj (sambo som jag + förhoppningsvis hönor och katt inom kort) resonerar vi mycket som ni gör. Att istället för att tänka på hur mycket pengar man vill tjäna tänka på hur lite pengar vi behöver tjäna för att klara oss. Det är förvånansvärt lite! Och tiden sen, som man vinner på att inte springa och konsumera. Det är skönt att läsa att vi inte är ensamma. Kram till dig fina du

  9. Jättebra skrivet! Håller verkligen med om det du skriver!

    /Evelina – Evelinas Ekologiska

  10. Ellen skriver:

    Så himla bra skrivet! Det är skönt att få en spark i röven ibland. Jag har ju också loppiskonsumtion som mitt största intresse och det är lätt att glöma bort att man faktiskt inte behöver konsumtion hela jävla tiden. TACK :)

  11. Johannas Retro skriver:

    Det var ett fitn tips! Själv ska jag bla ge bort julgodis som jag själv gjort! :)

  12. Jenny skriver:

    Jag tänker ofta på det ämne som du tar upp nu. Jakten på ”den rätta” prylen, gärna för en spottstyver så en kan skryta om att jag har minsann hittat denhär på loppis/secondhand för en tjuga! Ett kvitto på att jag har en fingertoppskänsla som andra saknar. Men frågan är hur många burkar av plåt behöver jag för att bli lycklig? Blir jag mer migsjälv i dendär klänningen (som _nästan_ liknar 2 andra klänningar jag redan har)? När slutar jakten?? Nä du har en poäng, det är bra att stanna upp och fundera på sitt agerande. Det är lätt att fastna i ett beroende.

    • rebecca skriver:

      Ja, när slutar jakten? Väldigt många bloggar som jag förr läste går ut på att visa upp nyihandlade prylar. Det är liksom vad de är uppbyggda av, att kunna visa upp något nytt. Jag vill inte sälla mig till den skaran! Tack för dina ord!

  13. Sandra skriver:

    Superbra skrivet! Och något som jag tror att det är bra att tänka på. Jag försöker verkligen i det yttersta att bara lägga pengar på det jag verkligen behöver (Alltså typ, osthyvel och underkläder och ett duschdraperi när det gamla går sönder), och när det går att hitta det jag söker begagnat, då köper jag ju det där.
    Både jag och min sambo är väldigt överens i det, och det tycker jag är extra skönt. I min familj är det mina yngre syskon som fortfarande får presenter. Det tycker jag är lagom. Jag känner mig aldrig stressad och jag försöker hitta lite alternativa eller göra hemmapysslade presenter som jag vet att de kommer uppskatta. En kokbok med mina handskrivna favoritrecept, en brosch, en gammal fin upplaga av lillebrors favoritbok… och sådär. :) Jag försöker tänka smart med konsumtionen i alla fall.
    Till våren får jag ju dessutom börja odla på min lilla lott! Så då kommer jag ju kunna försörja mig och sambon med grönsaker hela sommaren och hösten hoppas jag!

    • rebecca skriver:

      Ja men det viktigaste är nog att tankegången startat, då är man påväg till något bra! Ser fram emot att följa er odling! :) Kram!

  14. Frida skriver:

    Klokt! Men jag måste ändå fråga, önskar du dig det här? http://fridasofias.blogspot.se/2013/12/bild-11_11.html

  15. Susanna skriver:

    Jag var också inne i loppishjulet förut. Köpte hur mycket loppisprylar som helst, det var ju billigt, och miljövänligt. Tills jag insåg att jag bara närde ett ohälsosamt konsumtionsmönster. Bara för att det är andrahand är det inte mer okej att shoppa som en galning. Vad gjorde mig bättre än alla andra som konsumerade skoningslöst? Så jag införde sex månaders köpstopp där jag bara fick handla mat, hygienartiklar och skolmaterial. Där tappade jag helt suget att gå på loppisar. Samtidigt gjorde jag mig av med i princip hälften av allt jag ägde. Känslan kan bara beskrivas som befriande. Nu tänker jag till minst tre gånger innan jag köper något, vilket resulterar i att jag nästan aldrig handlar.
    Jag är otroligt trött på alla stora så kallade ”vintagebloggar”, när man börjar titta närmare på allt dom handlar så är det minst lika mycket nyproducerat som secondhand. Dom uppmanar bara till att konsumera fast dolt i något slags romantiskt secondhand-skimmer. Och så ser alla likadana ut. Trist.
    Tack för ett bra inlägg! Hoppas fler kommer till samma insikt!

  16. Frida skriver:

    Kikar in för att önska dig ett Gott nytt år! <3

  17. Angeliqa skriver:

    Kloka, kloka du! Vi har inte riktigt nåt dit ännu men vi försöker. Köpte avsevärt mindre julklappar i år än vi gjort tidigare. Ingenting till varandra men två stycken åt Miranda. Till henne köper jag nästan allt begagnat och undviker plast i största möjliga mån.

  18. Ja du, det ligger onekligen något i det. Jag är inte där, jag älskar vackra saker alldeles för mycket! Samtidigt försöker jag värna om vår natur på de sätt jag jag känner att jag kan. Det ena utesluter inte det andra. Jag älskar dock din blogg och har stor respekt för din inställning, jag har länkat till dig från min blogg.
    Må gott
    Hälsningar
    Anki – http://smaklycka.se

Kommentera

Web Analytics