Peggy <3>

.
Jag fick en extra fin påminnelse på facebook här om dagen, det var visst 6 år sedan jag träffade lilla Peggy för första gången. Kanske är det någon av er som minns att mina föräldrars granne hittade en ensam kattunge i industriområdet där hon jobbade? Ingen ville kännas vid den lilla katten och hon fick ett tillfälligt hem. Jag åkte till min hembygd för att fotografera henne så att vi kunde hitta ett permanent hem. Hon var en alldeles förvildad och skygg liten en som fräste konstant. Efter mycket kämpande och lockande vågade hon krypa fram och visa upp sig.

Så liten och smutsig <3 Jag lade ut bilden på min facebook och annonserade efter ett nytt hem, några var intresserade, men backade sedan så som det brukar vara. Efter några dagar fick jag reda på att det beslutats att hon skulle avlivas då hon inte kunde bo kvar i jourhemmet. Jag bestämde mig direkt för att åka och hämta henne och fortsätta söka efter ett nytt hem på egen hand.

Men ni känner ju mig, vem försökte jag lura? Den här bilden kom upp på sociala medier. Jag kallade henne då ”Greta-Beata-Peggy” och en av mina bästa vänner sa ”har hon tre namn nu? hon skulle ju inte få något så att du inte skulle fästa dig för mycket!” Haha!

Men oj vad glad jag är att lilla Peggy Sue fick bli en del av min familj, det hade varit så tråkigt utan henne.

Kanske minns ni också när hon försvann och var borta i 4 månader? Det inlägget finns HÄR.

Peggy är rolig och omtänksam, trots att hon är yngst i kattaskaran har hon varit mamma åt Elliot och Olof från dag ett. Dessutom är hon tuff och barsk. Hunden Blanca har en extrem respekt för henne. Tänk vilken lycka att få ha en så fin liten person vid sin sida. Tack för att jag fick dig i mitt liv Peggy! <3
.
.