Kategori: Om mig

.   

Jag har i mitt liv varit bra på att skjuta upp saker som ska göras. Saker som från början kanske är små, men som sedan växer till obehagligt stora punkter på att göra-listan eller också småsaker som är relativt enkla att ta tag i men det blir inte så ändå.

Det här är ett beteende som jag har bättrat mig ifrån något enormt sedan jag träffade Erik. Han är en mästare på att ta tag i saker på en gång och det har peppat mig att också göra det enkelt för mig. För livet känns verkligen mycket enklare när man inte skjuter upp saker. Det är sant, jag har provat!

Det finns säkert fler som jag, och kanske kan vi då hjälpa och peppa varandra att ta tag i saker? Få ett enklare liv utan saker som blir tunga bara för att man inte känt för att åtgärda dem i tid. Vad säger ni om att ha en sådan här uppföljning varje måndag en tid framöver?

Jag tänker lite att det kan handla om vad som helst. Ett telefonsamtal som måste ringas, en blankett som ska fyllas i, ett skåp som måste städas.

För exempel plockade jag fram symaskinen igår för att laga kläder och sänglinne som legat i syhögen. Högen som bara växt och växt. Det tog max 45 minuter och det kändes så himla skönt efteråt.

Den här veckan måååste jag ta tag i vedhögen där ute, och nu när jag har skrivit det så har jag liksom ingen återvändo. Det får baske mig vara klart till nästa måndag. Vad har du på din att göra-lista? Skriv vetja, så kan vi väl ha en uppföljning nästa vecka? Heja oss!
.
.

.

Idag fyller jag 27 år! Blommorna på bilden fick jag av min livskamrat och själsfrände för en liten stund sedan. Hittills har jag firat med nybakt bröd, tårta och dokumentär om bästa Tove Jansson. Bättre blir det då knappt!
.
.

.

Om somrarna har jag ingen som helst semester. Hittills är det inget som jag lider av av, jag älskar ju att jobba med fika och bakning. Det känns som att jag hinner lika mycket som alla andra ändå. Jag har blivit proffs på att ta tillvara på lediga stunder. Lugna frukostar de dagar jag börjar jobba sent, långa promenader med Blanca innan det blir för varmt och så minst en bukett med ängsblommor att pryda torpet med när man kommer hem.
Då får man ändå vara glad.
.
.

.

Här om dagen var jag lite deppig. Saknade Erik och kände mig lite stressad över allt som jag tryckt in i min kalender. Min vän Jonathan bad mig då att lista mina ljuspunkter i vardagen. När jag gjort det sköljde det bara över mig, allt det bra och underbara som jag har runt omkring. Ibland behöver man bara en klok vän för att locka fram det fina och glada igen.

Några av ljuspunkterna i min vardag är:
Mina djur. Att gå upp till hönsen och känna på de varma äggen som Hedvig ruvar på medans hon är uppe och dricker vatten. Att gå genom bokskogen och lyssna på fåglarna, njuta av alla vitsippor. Alla dofter som finns nu. Blommor, jord och grönska. Bädda rent i sängen med lakan som torkat ute på sträcket. När Erik ringer på kvällen och frågar hur min dag varit och berättar om sin. Växthuset, att gå ut i det och se hur allt bara frodas. Plocka en rädisa och känna sig så jävla rik.

Vilka är era ljuspunkter? Vill ni dela med er?
.
.

.
Nu ska jag berätta en sak för er som påverkar det mesta i mitt liv. För ungefär tio år sedan var jag med i en allvarlig ridolycka. En uteritt som slutade i katastrof.
Min häst på 1,87 i mankhöjd snubblade i en rasande galopp. Jag minns inte vad som hände, jag minns bara känslan av att flyga. Jag landade med huvudet före, en häst som kom efter i ledet råkade trampa mig rakt över höften, tur i oturen att det inte var någon annanstans. I det ögonblicket tuppade jag av. Någon galopperade efter hjälp och jag togs till sjukhus.

Den här händelsen resulterade i en whiplashskada, en sådan nackskada som många som är med i bilolyckor får. Värken kom först tre månader efter olyckan och det tog lång tid innan man kopplade ihop olyckan med värken jag helt plötsligt fick i axlar och nacke.

Den finns alltid där, men ibland blir den hundra gånger värre. När jag har lyft för tungt eller överansträngt mig, ibland utan vidare förklaring.
Just nu är jag inne i ett sådant skov då jag har så ont att jag inte kan sova om nätterna.

Vanliga värktabletter hjälper inte alls, bara extremt starka på recept. Sedan nyår har jag dock slutat med kemiska preparat. Jag vill varken utsätta mig själv eller naturen för de biverkningar de ger. Jag tänkte istället berätta vad som hjälper mig och min tanke med att skriva det här är att det kanske är fler precis som jag som lever med värk som behöver tips och råd på alternativa behandlingsmetoder. Det behöver inte handla om just whiplash, men ja, ni förstår!

En av mina bästa smärtlindrare är värme. Erik säger att det är märkligt att mitt kjoltyg inte tagit eld ännu då jag alltid står intryckt med baken så långt in i den öppna spisen jag kan komma. Allt det onda lindras så länge jag är varm. Bastu, varma bad, eld och tröjor är grejen!

Varm dryck och mat lindrar med tro det eller ej. En tekanna på vedspisen dagarna i ända får upp värmen i kroppen.

och mitt absolut bästa. Spikmattan! min räddare i nöden, den allra bästa vännen. Den lindrar nästan allt som gör ont.
Jag sover på min varje natt och har gjort i 6 år nu tror jag. Vid huvudvärk lägger jag den på kudden och sover med kinden emot, huvudvärken försvinner förvånansvärt fort då! Jag minns en sommar när jag bodde i stan. Jag hade fruktansvärd huvudvärk, en trubadur spelade gräsliga covers på restaurangen mitt emot och inga tabletter hjälpte, då testade jag för första gången att lägga huvudet på mattan och tänk! Värken lindrades så pass att jag kunde somna.
Värsta mirakelprodukten.

En annan sak som jag är sugen på att testa är det här ekologiska linimentet. Är det någon av er som testat? Jag önskar mig tigerbalsam i ekologisk tappning och det här linimentet verkar vara det närmaste man kan komma?

Jag ser fram emot era kloka ord och förslag. Låt oss göra världen lite mer smärtfri!
.
.