.
Den här veckan har varit lite ledsam. Min äldsta tupp Norman blev sjuk och dog. Jag har ingen aning om vad som drabbade honom och vårdade efter bästa förmåga. Men det gick inte, och han somnade in av sig själv. Nu ligger han begravd under fläderbusken och både jag och hans flickor saknar honom enormt. Jag tröstar mig med att han nu är med sin käraste fru Asta igen.

Idag var det dags att storstäda hönshuset. Jag lockade ut mina små vänner med wienerbröd och kardemummabullar som blivit över på jobbet, ett mycket populärt inslag hos de befjädrade. Jag mockade, dammsög rent, sanerade mot kvalster och diskade matbehållarna. Sedan öppnade jag en bal kutterspån och bäddade rent. Ljuvligaste doften! Det är alltid så att jag får lust att sova där själv. Efter storstädningen gick jag in och gjorde te i väntan på mat.

Erik stod nämligen i köket och gjorde potatis och -purjolökssoppa. Gott!

Efter maten gick jag ut i trädgården igen. Den bjuder fortfarande på så mycket blomster och grönsaker.

Om ni följer mig på instagram så vet ni säkert att det föddes några småpipar här hemma i augusti. Såhär stora har de blivit nu! De ser ut som de kycklingar man ritade när man var liten, med jättestora fötter och spretande klor <3
De är bara två stycken och jag har inte några namn på dem ännu. Namngivningen får vänta tills jag vet om de är tuppar eller hönor.

Amos fick flytta in till de andra nu när Norman inte finns längre. Jag har länge sökt efter ett nytt hem till Amos då han och Norman ville ha ihjäl varandra. Det gjorde ont i själen att annonsera efter ett nytt hem åt honom för han är verkligen min älskling. Som väl var ville ingen ha honom. Nu är det han som får ta på sig rollen som försvarare av flocken.

På andra sidan gården satt Olof. Han är väldigt förtjust i att sitta på bilen och blicka ut över jaktmarkerna.

På kvällspromenaden kunde man plocka sig en bukett rödklöver.

När det började skymma lyste krassen upp på alla håll i trädgården. Ett fint avslut på en sorglig vecka.
.
.

.
Jag fick en extra fin påminnelse på facebook här om dagen, det var visst 6 år sedan jag träffade lilla Peggy för första gången. Kanske är det någon av er som minns att mina föräldrars granne hittade en ensam kattunge i industriområdet där hon jobbade? Ingen ville kännas vid den lilla katten och hon fick ett tillfälligt hem. Jag åkte till min hembygd för att fotografera henne så att vi kunde hitta ett permanent hem. Hon var en alldeles förvildad och skygg liten en som fräste konstant. Efter mycket kämpande och lockande vågade hon krypa fram och visa upp sig.

Så liten och smutsig <3 Jag lade ut bilden på min facebook och annonserade efter ett nytt hem, några var intresserade, men backade sedan så som det brukar vara. Efter några dagar fick jag reda på att det beslutats att hon skulle avlivas då hon inte kunde bo kvar i jourhemmet. Jag bestämde mig direkt för att åka och hämta henne och fortsätta söka efter ett nytt hem på egen hand.

Men ni känner ju mig, vem försökte jag lura? Den här bilden kom upp på sociala medier. Jag kallade henne då ”Greta-Beata-Peggy” och en av mina bästa vänner sa ”har hon tre namn nu? hon skulle ju inte få något så att du inte skulle fästa dig för mycket!” Haha!

Men oj vad glad jag är att lilla Peggy Sue fick bli en del av min familj, det hade varit så tråkigt utan henne.

Kanske minns ni också när hon försvann och var borta i 4 månader? Det inlägget finns HÄR.

Peggy är rolig och omtänksam, trots att hon är yngst i kattaskaran har hon varit mamma åt Elliot och Olof från dag ett. Dessutom är hon tuff och barsk. Hunden Blanca har en extrem respekt för henne. Tänk vilken lycka att få ha en så fin liten person vid sin sida. Tack för att jag fick dig i mitt liv Peggy! <3
.
.

.
Jag kan inte riktigt släppa taget om den här sommaren innan jag har fått berätta om när jag fyllde 30 år, det gjorde jag nämligen den 18:e augusti. Jag bestämde mig för att bjuda in mina nära och kära till kalas här hemma i torparträdgården, bästa beslutet! Nästan alla mitt livs finaste personer kom hit för att fira och jag kunde inte få en bättre start som nybliven 30-åring.

Vid klockan 15 droppade gästerna in en efter en. Det vankades libanesisk buffé! Jag lagade all mat själv så att jag kunde ha stenkoll på att allt verkligen blev veganskt. Erik, Emmy, Alvar och Amanda var först till bordet.

Älsklingspersoner! Jag hade inhandlat ett partytält för feständamålet, mysigt och skönt om regnet skulle överraska.

Muhammara, bönsallad, hummus, falafel, vinbladsdolmar, tabbouleh, rostad pumpa, potatissallad, picklade grönsaker med mera.

Mina föräldrar, bättre kan jag inte tänka mig.

Stina, Sara, Felicia, moster och mormor! Jag älskar hur de matchar så fint!

De här två alltså, det var totalt omöjligt att ta en bild när de var någorlunda stilla men de måste vara med precis som de varit genom nästa hela livet. A-K och jag blev kompisar när vi var 14 år, sedan dess är vi som ler och långhalm. Amanda och jag har känt varandra så länge som jag kan minnas, jag tror vi var 5 första gången vi möttes.

Här har vi en annan som är som syre för mig, Lovisen!

Erik, Felle, mamma och Sebbe. Alltså min familj, blir så varm i hjärtat av dem alla!

Eder 30-åring i finaste sällskap!

Trädgården var ljuv som vanligt.

och natten var lagom mörk och lagom sval.

Det är ju ingen idé att 30-årskrisa när man kan ha det såhär bra! <3

och här kommer en liten bonus! jag fick en så härlig födelsedagshälsning från allas vår Ola-Conny! Det är min lillasyster som är sångfågeln som viskat i hans öra.. haha! Hon jobbar med de olika tv-programmen O-C är stjärna i. Blev mycket glad! <3

.
.

.
Hej!
Är det höst på riktigt nu mån tro? Här i min del av småland stormar det. Jag drog till och med på mig raggsockor när jag äntrade torpet den här eftermiddagen, så himla ruggigt!  I måndags var det dags för mig att börja jobba igen efter en månads semester. Jag och Olof filosoferade i trädgården innan det var dags att packa jobbväskan och bege sig, där och då visade sig vädret från sin bästa sida, såklart!

Den enda maten jag lagat den här veckan är ett storkok linsgryta, det kan jag äta varje dag om jag måste, så gott! Toppar med oatly fraiche och äppelcidervinäger (viktigt!). Till det: hembakad ciabatta och kranvatten <3

I trädgården finns fortfarande mängder med blommor och tomater. Fatet som tomaterna ligger på tog jag från farmor och farfars hus när vi rensade ur det. Jag var så i valet och kvalet eftersom jag verkligen inte behövde mer porslin, då sa min mamma: ”tänk i sommar när du skördar tomater som kan ligga där på, det kommer bli så fint! ta det nu!” Jag är glad att hon talade mig till sans för tomaterna har då gjort sig ypperligt bra på det där fatet under hela sommaren
: )

Hur är eran september? Hittar några av er fortfarande hit?
Nu ska jag dricka te och titta på idol.
Fridens liljor, Reb
.
.

.

I onsdags blev jag inbjuden till världens gosigaste kolonihäng hos min vän Abbi.

Alltså den här blomstertiden? Blir tokig av lycka.

Hon lagade supergod mat till mig. Det är ju bland det lyxigaste som finns att komma hem till någon som lagat mat till en efter jobbet. Att bara få sätta sig på arslet och njuta.

Stugan är egentligen Abbis mormors, men hon får husera där nu när hon är hemma från Lund och sommarjobbar.

Så fint och mysigt överallt <3

Sedan tog vi en tur runt det vackra koloniområdet. Pratade om tiden innan vi blev vänner och doftade på varenda rosensort. Den bästa sortens onsdag med den bästa sortens vän.
.
.