.
Idag jobbade jag det tidiga passet på caféet, vilket innebär att jag är hemma tidig eftermiddag. Hönsen är så nöjda nu när det är barmark igen, tre av dem låg längs hönshusets vägg och njöt av solen. Jag och Blanca satt i trädgården och filosoferade innan vi begav oss ut på en skogspromenad. Vi gick upp på en höjd med utsikt över våra grannars torp och en åker som doftade gott av nygödslad koskit. Livet på en pinne, det gillar jag å det bestämdaste.
.
.
.
.
I våras flyttade som sagt ett gäng hönor in här hos oss på gården.
Jag valde rasen Brahma som är stor och lugn. Jag tänkte och övervägde jättenoga innan jag bestämde mig. Med både hund och katter så ville jag ha en stor ras som ingen ger sig på i första taget. Jag kunde inte valt bättre!
Efter en tids letande efter de perfekta hönorna åkte jag till min hembygds trakter och hämtade upp tre bruna damer, eller guldsvartbandade som det egentligen heter. De fick namnen Agda, Beata och Vera. Agda är högsta hönset och är mest sällskaplig av de alla.
Jag hade tidigt bestämt mig för att vi inte skulle ha en tupp. Men hux flux så bara var han där, i en annons på facebook, och jag blev störtförälskad. Vi åkte till en Öländsk by för att hämta hem honom. Han hette Lill-Pipen och hade blivit utmobbad av några lite yngre tuppar, trots att han var störst och vackrast. Kanske hade det med namnet att göra, en sådan stilig herre behövde såklart ett stiligt namn och döptes därmed om till Assar.
I ett värprede där på Öland låg en så vacker liten grå höna. Även där var det kärlek vid första ögonkastet och uppfödaren tyckte att det var självklart att hon skulle få följa med mig och Assar hem. Jisses så glad jag var. Den där lilla grå har kommit att bli min bästa värphöna. Hon fick namnet Hedvig, en bestämd dam som gärna ruvar i tid och otid. Till våren ska hon få kycklingar har jag tänkt.
och det är historien om min lilla hönsfamilj. Fråga gärna om ni undrar något!
.
.